Vad gör man inte?
Första vecka som rökfri är nu avklarad.
Det var lite tuffare än jag tänkt mig. Alla gånger som ciggen fyllt ut tiden. På vägen till bussen, när man väntar på någon i staden. Har gått från sköna stunder där CO och Nikotin träffat mina lungor. Borta lusten att sluta röka (som var knapp från början) har inte direkt ökat. Jag ser också flera olika situationer som är borta.
Men det är lite som träningen. Jag är tvungen att hålla på med det alltid inte bara tills jag nått mina mål, utan även i fortsättningen, hela livet. Och det är där som det blir en väldigt tuff tanke. Träningen gör inget. Men tanken på att aldrig få åtnjuta en liten go cancerpinne igen är tuff näst intill jävlig.
Får se hur det blir när jag ska dricka öl nästa helg. Det kommer antagligen bli svårare än att tacka nej till kräftskivan som var i helgen. Hade jag varit kristen hade man kunnat tro att det var gud som satte mig på tester. Men det är bara jag som plågar mig.
Snart är lunchen slut. Tid att återgå till jobbet.
you go boy! det är svårt i början men det tar sig. Sedan sentimentalsaknar man bara tobaken. Men det funkar. Fan jag har snart hållit upp ett år då får man ta sig i kragen och se till så det varar hela livet.
Kan farsan sluta röka så kan du tänk bara på den sparade pengen många goda tusenlappar på ett år Resa äta gott istället för rökhosta och sämre effekt på sponken. Far
