Ironi?

Jag såg 90-talet ett försvarstal igår. Och tja det fick mig att tänka. Som uppväxt under 90-talet och en människa som älskar ironi fick jag verkligen en tankeställare igår. Är det så att man med mening undviker den Allvarliga sidan av sig själv med mening jämt? Tja jag tror själv att jag kan svara nej på den frågan. Men jag är nog en av dom som för ofta ändå tar den ironiska och enkla lösningen.

Fast det är ju inte bara så att det är därför jag tänkte ta upp ironi. Jag har märkt att medans jag har haft min svåra period (den är nästan slut) så har folk runtomkring mig oxå påbörjat eller haft svåra perioder. Fast det verkar som att mångas precis har börjat medans min håller på att sluta. Vilket är ganska ironiskt... Eller typiskt mig kanske.

Ska väl även flika in att träningen rinner på ganska så bra och lusten är relativt stark. Jag får tränat trotts att jagi nte vill träna. Och dethär med att träna iaf söndagar på helgerna är en hitt. Dels dricker man mindrep på lördagen dels får man rört på sig mer. Det ser ut som om jag kommer kunna hålla en någorlunda 5-2 ratio iaf året ut. Sedan får vi se. Inte planera för långt denna gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0